Familjen som fick en fritos i julklapp.

Jag gommer mig for mina lagenhetskompisar och smygater tortilla i mitt rum, for annars sitter man liksom i vardagsrummet och sa kommer hon den spanska tjejen ( som verkar sa soft) och fragar hur min dag har varit, eller fransmannen och fragar nagonting om hur det gar i skolan eller Venezuelaliten (jaja) och sager ¡Hola!. Han ar alltid hemma och vi sager alltid hej. Jag har aldrig sagt hej till nagon sa mycket som till honom tror jag och sedan foljer tystnad. Igar satt jag iallafall en stund och pratade med Asa (som jag hyr rummet av) om lite allt mojligt, hon ar soft, men aker till sverige i tva veckor snart. Och da blir jag ensam med dem som jag inte kan prata med. Jag har ett fonster i mitt rum, mot en innergard, mitt emot finns en familj som alltid ar hemma, jag har aldrig sett dem, men jag hor dem hela tiden och de tvattar mycket klader, men mest av allt friterar de saker. De har sin fritos pa balkongen sa jag hor alltid nar de friterar, i morse, igar kvall och innan jag gick till skolan idag. Ni vet den dar beckfilmen om restaurangen, kartellen tror jag den heter (Imdb)?

Min adress
Maria Breyer c/o Asa Springare
Carrer Ali Bei 131 3-3IZQ
08013 Barcelona

Hej Jag saknar eeer ju.